.
Vi gläder oss åt att en grupp intellektuella, aktivister och politiker har skrivit ett öppet brev där de kritiserar inbjudan till Reza Pahlavi till riksdagen, som arrangerats av Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Brevet kritiserar med rätta att denna inbjudan de facto stöder det pågående kriget mot Iran som förs av Israel och USA, vilka båda upprepade gånger använt folkmordsretorik för att rättfärdiga sina fruktansvärda krigsförbrytelser. Brevet upprätthåller också med rätta principen om nationell självbestämmanderätt. Vi önskar ett fritt Iran, men frihet kommer inte genom imperialistisk intervention.
Samtidigt är det viktigt att vi förstår vad som får den svenska staten (eller dess politiska partier) att stödja fruktansvärda krig. Sverige är i grunden ett imperialistiskt land. Även om det sällan deltar direkt i imperialistiska krig, förlitar det sig på den militära styrkan hos sina allianser (framför allt EU och Nato) för att säkra sin tillgång till utländska marknader. Där genererar den svenska kapitalistklassen stora vinster genom att utnyttja billig arbetskraft och naturresurser.
När det gäller USA är de svenska kapitalisterna inte helt eniga. Vissa vill långsamt distansera sig från de amerikanska imperialisterna, medan andra vill fortsätta att smöra för dem. Men praktiskt taget ingen del av den härskande klassen vill helt bryta sina band med de amerikanska imperialisterna, inte ens efter hot om kärnvapenmassmord. De befinner sig fortfarande i samma imperialistiska läger, och de svenska kapitalisterna är fortfarande beroende av USA. Det är därför den svenska kapitaliststaten i grunden varken är, eller kan vara, en pålitlig förkämpe för fred och rättvisa. Den är i själva verket en förkämpe för svenska kapitalistiska egenintressen. Att motsätta sig imperialistiska krig och visa solidaritet med världens förtryckta folk är istället massornas ansvar, särskilt arbetarklassens.
Vi publicerar det öppna brevet här nedan:
.
Sverige bör stå på fredens sida – inte legitimera krig
”När civila dödas och samhällen förvandlas till ruiner bör Sverige tydligt stå på fredens sida. Att samtidigt ge en talarstol i riksdagen till en person (Reza Pahlavi) som stöder militära attacker riskerar att legitimera ett pågående krig. Detta står i strid med Sveriges tradition som försvarare av internationell rätt och diplomati.”
Öppet brev från en grupp akademiker, kulturarbetare samt politiska och civila aktivister till Sveriges riksdags talman:
Med anledning av det fullskaliga krig som strider mot internationell rätt i Mellanöstern uttrycker vi undertecknare av detta brev vår djupa oro över att representanter för Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas riksdagsgrupper har bjudit in Reza Pahlavi att tala i Sveriges riksdag. Han har inte bara stöttat olagliga militära attacker från USA och Israel mot Iran, utan har också framträtt som en av de främsta rösterna som försvarar detta. Inbjudan, i ett läge då Trump hotade att ”förstöra en hel civilisation”, kan uppfattas som ett slags stöd för ett pågående krig.
Detta krig, som efter fem veckor lett till en bräcklig vapenvila, inleddes mitt under diplomatiska förhandlingar om Irans kärntekniska program och andra långvariga tvister. I stället för att ge dessa förhandlingar en chans prioriterades eskalerande våld. Konsekvenserna är redan förödande. Tusentals iranska civila har dödats. Hem, sjukhus, skolor, universitet och annan livsviktig infrastruktur har lagts i ruiner. Stora delar av landets industri har förstörts, vilket lett till omfattande arbetslöshet, snabbt fördjupad social och ekonomisk sårbarhet samt mycket osäkra och instabila levnadsvillkor. Uttalanden som att Iran ska ”bombas tillbaka till stenåldern” visar en syn på krigets konsekvenser som saknar respekt för människoliv och internationell rätt. Som alltid är det civila som betalar det högsta priset.
Krigets effekter stannar inte vid Irans gränser. Flera andra länder i regionen påverkas också av humanitära konsekvenser, ökad instabilitet och försämrad säkerhetssituation. Samtidigt finns en risk för omfattande miljöskador med långsiktiga följder.
Sverige har tidigare en lång tradition av arbete för fred, dialog och diplomati. Under 1980-talet spelade landet en viktig roll som medlare i kriget mellan Iran och Irak. Denna historia har gett Sverige en särskild trovärdighet – både bland iranier och internationellt – som en röst för fredliga lösningar och nedrustning. Att i ett sådant läge ge en talarstol till en person som prioriterar krig och våld framför diplomati undergräver denna tradition och skadar detta förtroende. Det sänder signaler som står i strid med principerna om internationell rätt, skydd av civila och konfliktlösning genom dialog – principer som Sverige länge har försvarat.
Samtidigt måste en grundläggande princip understrykas: det iranska folkets rätt till självbestämmande får inte kidnappas genom bomber och utländska maktspel. Övergången från Islamiska republikens diktatoriska styre till ett demokratiskt system kommer att formas av folkets egen kamp, inte genom militär intervention från främmande makter. Detta förödande krig har dessutom försvårat och försvagat oppositionella krafter i Iran, samtidigt som många av dem denna vecka, i krigets skugga, har sett ett stort antal avrättningar utförda av regimen.
I stället för att ge utrymme åt dem som förespråkar fortsatt krig bör Sverige tydligt arbeta för nedtrappning, vapenvila och återupptagna förhandlingar. I en tid då världen behöver mer – inte mindre – diplomati bör Sverige stå fast vid sin roll som en kraft för fred. Krig legitimeras genom tystnad. Fred skapas inte genom bombningar.
Underskrifter:
1. Maisa Allin – docent i socialt arbete, Södertörns högskola
2. Alexandra Alund – professor emerita i sociologi, Linköpings universitet
3. Ali Ebtehaji – tidigare riksdagsledamot (Vänsterpartiet)
4. Fereshteh Ahmadi – professor i sociologi, Högskolan i Gävle
5. Sharareh Akhavan – docent i folkhälsa, affilierad forskare vid Högskolan i Gävle
6. Parvin Ardalan – författare och kvinnorättsaktivist
7. Shahla Ardalan – politisk aktivist
8. Sholeh Irani – journalist
9. Azar Arafzadeh – människorättsaktivist
10. Shora Esmailian – kulturjournalist och författare
11. Sofia Smoleh – doktor i socialt arbete, Mittuniversitetet
12. Marina Stagg – doktor i filosofi (arabiska studier), journalist
13. Hassan Etemadi – journalist
14. Zhila Eftekhari – specialist i klinisk psykologi
15. Monireh Afra – specialistläkare
16. Saeed Afshar – journalist
17. Brigitta Englund – skådespelare, regissör och ordförande för Riksteatern
18. Fatemeh Albadawi – psykolog
19. Mansour Akbari – styrelseledamot, Iranian Republicans’ Unity, Stockholm
20. Zahra Bagher-Shad – doktorand i genusstudier, Åbo Akademi
21. Mahmoud Badri – nämndeman vid Uppsala tingsrätt (Socialdemokraterna)
22. Alireza Behtoui – professor i sociologi, Södertörns högskola
23. Anders Burman – professor i idéhistoria, Södertörns högskola
24. Zahra Beati – doktor i pedagogik, Göteborgs universitet
25. Nazem Tahvildar-Zadeh – lektor i statsvetenskap, Södertörns högskola
26. Susanna Tovianen – professor i sociologi, Mälardalens universitet
27. Håkan Thörn – professor i sociologi, Göteborgs universitet
28. Ali Hajighasemi – professor i sociologi, Södertörns högskola
29. Naghieh Hamidian – författare, republikansk aktivist
30. Shahram Khosravi – professor i socialantropologi, Stockholms universitet
31. Haideh Daragahi – forskare, tidigare lektor i engelska
32. Mehrdad Darvishpour – lektor i socialt arbete, Mälardalens universitet
33. Lorena Delgado – oberoende riksdagsledamot
34. Martin (Ezat) Dolatabadi – civil aktivist
35. Mehdi Dehnavi – politisk aktivist
36. Qodsi Zolfaghari-Begi – sektionschef, Karolinska universitetslaboratoriet
37. Daniel Riazat – riksdagsledamot
38. Helia Riazat – skolchef, Järva
39. Arne Ruth – journalist, tidigare kulturchef på Dagens Nyheter
40. Rene Rosales – forskare, Mångkulturellt centrum
41. Nasser Zeraati – författare, regissör och filmkritiker
42. Hassan Zehtab – styrelseledamot, Iranska republikanska föreningen i södra Sverige
43. Hossein Shiban – docent i historia, Stockholms universitet
44. Karl-Ulrik Schierup – professor i etnicitet och migration, Linköpings universitet
45. Mehdi Sedighzadeh – lektor i pedagogik, Södertörns högskola
46. Mohammad Ali Sanamrad – doktor i informationssystem, Kobe universitet, Japan
47. Mahmoud Abdi – styrelseledamot, Iranska republikanska föreningen i västra Sverige
48. Nasim Aghili – regissör och konstnär
49. Minoo Alinia – docent i sociologi, Uppsala universitet
50. Nahid Ghajar – människorättsaktivist
51. Katayon Keshavarzi – forskningsassistent, Institutet för social forskning
52. Fataneh Farahani – professor i antropologi, Stockholms universitet
53. Siavash Faraji – politisk aktivist
54. Atna Farrokhzad – författare och poet
55. Karin Flensner – docent i pedagogik, Högskolan Väst
56. Leila Gharaei – ordförande, kvinnonätverk
57. Hengameh Ghorbani – kommunikatör
58. Markus Laouri – docent i socialt arbete, Mittuniversitetet
59. Kent Lewis – jurist, tidigare ordförande för Lawyers Without Borders
60. Anna Lund – professor i sociologi, Stockholms universitet
61. Stefan Lund – professor i pedagogik, Stockholms universitet
62. Ryan Lund – professor i pedagogik, Stockholms universitet
63. Lisbeth Lundahl – professor i utbildningsarbete, Umeå universitet
64. Anna Lundberg – professor i rättssociologi, Linköpings universitet
65. Mazdak Limakshi – styrelseledamot, Koalitionen för en demokratisk och sekulär republik
66. Eda Manga – forskningschef, Mångkulturellt centrum
67. Ghani Majidi – lärare, Södertörns högskola
68. Sara Nilsson Mohammadi – doktorand, Malmö universitet
69. Azar Mahloujian – författare
70. Leonard Molinari – lärare i socialt arbete, Södertörns högskola
71. Mina Mehrabpour – politisk aktivist
72. Maryam Mirshahzadeh – forskare
73. Rani Nair – koreograf
74. Mohsen Nejat – författare
75. Soraya Nadimpour – talesperson, Iranska socialdemokratiska kvinnors röst
76. Anders Nygren – professor, Linköpings universitet
77. Karin Norman – professor emerita i socialantropologi, Stockholms universitet
78. Kazem (Javad) Norouziyan – politisk aktivist
79. Forough Norouziyan – docent, Göteborgs universitet
80. Kaveh Nouri – expert på AI och mänskliga rättigheter
81. Tahereh Nouri – kvinnorättsaktivist
82. Mohsen Nekomanesh – författare
83. Christina Nilsson – masterstudent i socialt arbete, Mittuniversitetet
84. Ulrika Nilsson – doktor i historia
85. Jürgen Nissen – lektor, Linköpings universitet
86. Amir Nilo – politisk aktivist
87. Malin Holgersson – konstnär och kulturproducent
88. Maria Hopstadius – lärare i socialt arbete, Mälardalens universitet
89. Sheikh Vageh – professor, Södertörns högskola
90. Roxane Vaziri – läkare
91. Farah Vassalli – forskare, Karolinska institutet
92. Mina Vandine – stödpedagog
93. Amin Parsa – docent i rättssociologi, Högskolan i Halmstad
94. Lisbeth Pipping – författare
95. Masoud Vathqi – politisk aktivist
96. Sophie Karlsson – lärare i socialt arbete, Mittuniversitetet
97. Angelica Kafele-Lindahl – doktorand i socialt arbete, Mittuniversitetet
98. Masoud Kamali – professor i sociologi och socialt arbete
99. Lisa Kings – docent i socialt arbete, Södertörns högskola
100. Mattias Gardell – professor i jämförande religionsvetenskap, Uppsala universitet
101. Sabine Gruber – professor i socialt arbete, Mittuniversitetet
102. Soheila Yazdanpanah – professor i genusvetenskap, Södertörns högskola
103. Stefan Jonsson – professor, Linköpings universitet
104. Goli Taraghi – kvinnorättsaktivist
105. Saeed Taghavi – ansvarig för Irans fackliga plattform i LO Sverige
106. Mir-Sadr Toukalian – entreprenör och investerare